Kolla in den här sidan. Det fick i alla fall mig att fundera på vart världen är påväg:

 

 

33 anledningar varför feminism behövs.

Nu har jag gjort mitt sista nätseminarium, Socialdemokraterna och frågan om svenskt medlemskap i EG - känns otroligt skönt! Hade däremot riktigt svårt att hålla mig för skratt vilket inte brukar vara något problem i vanliga fall i sånna här sammanhang. Med i seminariegruppen sitter en karl som i början har problem med sin mikrofon, så läraren säger att han kan prata lite senare.

 

När denna karl sedan ber om ordet och börjar prata visar det sig att han är dansk, och roligaste av allt, läraren förstår ingenting av vad han säger! Så kan det vara tänker ni, problemet är bara att karln efter halva tiden TAR ÖVER hela seminariet med sin grötiga danska och jag sitter o gapskrattar över lärarens alla ansiktsuttryck (eftersom han är den enda som har igång sin webkamera) Jag var bara tvungen att ta en bild på denna stackars lärares ansträngda miner:

 

Trots mycket plugg den här veckan har jag ändå tagit mig tid att njuta av värmen, vara med Nicklas, familjen och min fina släkt..

 

Fika på Talgoxen

 

Ett stort tack till min fina vän Lisa för den nya bloggdesignen och för de arbete du har lagt ner, helt otroligt! Nu känns det så mycket roligare att skriva också. Tack också till mina fina mostrar och vänner som fortfarande läser min blogg efter 6 hela år! Att ni fortfarande tittar in på den här bloggen lite då och då och lämnar en fin kommentar gör mig så glad :)

 

Innan jag skriver om någonting annat vill jag göra er uppmärksamma på en debattartikel skriven av Marcus Birro som jag precis läst och som verkligen påverkade mig. Otroligt bra skrivet! Kolla in den:

 

 

Nu är jag precis klar med ett nätseminarium där vi satt 11 st och pratade om den politiska situationen i Polen under 1970-1980-talet (en fördel med att ha en blogg är att faktiskt kunna skriva om de man gör och att det går att sålla det som ni tycker är ointressant (som typ Jenny hehe). Det här seminariet var i alla fall jätteintressant och fokus låg på hur trovärdiga journalister i tidningar som Aftonbladet och Expressen är. Journalister som historiker som uppgiften hette. Situationen däremot - att sitta och lyssna på läraren på en skärm och sitta o räcka upp en tecknad hand när man vill säga någonting är lite skum. Och då har jag ändå gjort tre liknande seminarium via nätet.

 

Det är helt enkelt inte så roligt att plugga på distans. Jag sitter själv och pluggar, lyssnar på inspelade seminarium, mailar med lärare. Tänk om jag hade vetat att det skulle bli såhär när jag startade lärarutbildningen med seminariegrupper och redovisningar för stora grupper. Att jag skulle sitta här helt själv de sista två åren av min femåriga lärarutbildning och allt jag hör är mina egna tagenttryckningar? Framför allt efter att ha varit med om det roligaste i mitt liv - att gå på college i USA med allt vad det innebär med klasskompisar att hänga med 24/7, roadtrips, engagerade lärare.

 

Jag har mailat fram och tillbaka med fyra lärare som alla verkar väldigt negativt inställd till det mål jag har satt upp - att slutföra både Historia A och Historia B under en termin. Jag känner mig minst sagt motarbetad.

 

Nu håller jag i alla fall på att skriva en B-uppsats på 15 sidor om Sundsvall under 1940-talet och de sociala grupperingar som fanns under denna tid (det är inte jag utan läraren som har bestämt ämnet åt mig, men jag är fast besluten om att jag ska få det här ämnet att låta intressant). Utöver det skriver jag på en uppgift till ett nytt seminarium nästa vecka, pluggar inför en omtenta kl 8.00 24/5 och har ett möte med en lärare kl 9.00 10 min bort som absolut inte går att flytta på (så skriver alltså omtentan på 45 min, vilket lär bli en utmaning). Ska också försöka slutföra en performansanalys och göra ännu en tenta om 1914-nutid. Det är mycket nu, helt klart. Skönt ändå att få ner det såhär och få klaga lite. Lätt är det inte. Och jag vet - det är bara mitt fel som vill bli klar med två kurser samtidigt. Jag är ändå stolt över mig själv om man får säga så, eftersom jag har klarat det hittills och bara har liiiite kvar innan lov och jobb på Ica. Ärligt talat hade jag aldrig klarat det utan min oerhört fina pojkvän.

 

I förrgår fick jag ett mail av en lärare om att jag inte kunde skriva en B-uppsats om det som jag hade suttit och läst om hela eftermiddagen. Jag var så ledsen och orkeslös. Kände att jag bara ville ge upp och bevisa att lärarna hade rätt, att jag inte skulle klara båda kurserna samtidigt. Då ställer sig Nicklas framför mig, torkar mina tårar och ser mig i ögonen och säger: "Om jag så ska gå ner i procent på jobbet så lovar jag dig att du och jag ska fixa det här tillsammans. Ge inte upp, jag finns här för dig!". Det finns inte ord för hur mycket Nicklas betyder för mig. Han är helt otrolig!

 

 

Nu kanske jag måste ta och plugga lite igen efter min paus här. Jag tänkte gå upp en sväng till mitt nya favvoställe - takterrassen uppe på Nicklas lägenhet med utsikt över stadens tak och GA-kyrkan, måste ju passa på att pressa lite samtidigt som man pluggar ;)

 

Ville bara avsluta med att uppmärksamma om bilderna som ändras lite nu och då nedanför headern - det är bilder jag lägger upp på Instagram. Så även om jag kanske inte skriver varje dag kan ni i alla fall se de bilder jag lägger upp på Instagram även här. En av bilderna är till exempel från när jag och Johan hade Eurovisionuppladdning hos honom igår kväll. När sommaren kommer sen har jag förhoppningsvis mer tid att skriva på. Nu ser jag bara fram emot brännboll med släkten på fredag - kommer bli riktigt roligt!

 

Ha det så bra!

 

Min värsta mardröm inträffade här i dagarna - alla mina bilder som jag tagit sedan jag fick min första kamera, nästan 9 år av bilder, videoklipp och skolarbeten, är borta!!

Mitt externa minne har gått sönder och om det inte går att återställa USB-minnen m.m är alla mina bilder, förutom 600 bilder från USA (tack Micke!) o de lilla jag har kvar på dator, Facebook o mobil, borta!!! Resor, bilder på morfar, upplevelser, festbilder, ALLT!! :'( Det finns inte ord...

 

Den här påsken har varit en av de bästa jag varit med om - fått träffa min underbara släkt, jobbat i kyrkan, fått igen en tenta jag var riktigt nervös för och fått ett C! :D Kan de bli så mycket bättre?

 

 

 

Varit barnvakt åt lilla hjärtat som utan tvekan måste vara världens finaste tjej :) Tänk att man kan ha så starka känslor för något så litet!

 

Något annat som känns ganska otroligt är det faktum att jag över huvud taget inte kan göra de jag ska. Jag kan inte koncentrera mig på någonting, för det är hela tiden en person i mina tankar. Jag har gått igenom mycket som har varit jobbigt med sjukdom och sorg under min pluggtid, och ändå kunnat fokusera på det som måste göras, nästan som en överlevnadsmekanism. Jag skrev en tenta efter att ha sovit två timmar när min mamma gått igenom en livsavgörande operation. Jag tenterade av hela Sveriges historia när lilla hjärtat opererades i Göteborg. Jag var totalfokuserad på min praktik på Skvadern när mormor var så dålig och låg på sjukhus. Vem hade kunnat ana att en enda person kunde få mig att helt tappa fotfästet och plötligt vara helt ur fokus? Jag har så svårt att fokusera på uppsatser och grammatikuppgifter, bryr mig inte ett dugg om litterära teorier. Efter att ha mått dåligt i flera månader är jag äntligen lycklig igen. Jag kan inte sluta le. Nicklas, det finns ingen som du.

.... Och hittade den här ;)

 

Satt uppe till 02.30 igår o läste o tänkte att de var en smart idé att kliva upp 07.30 o äta frukost o gå ut o gå sådär på morgonkvisten. De här har alltså resulterat i att jag har läst de jag behöver för att svara på uppgifterna med sitter o halvsover vid datorn. Inte en jättebra idé :P

 

En bild från i helgen iaf:

 

You only live twice, or so it seems

 

Jag älskar verkligen mitt extrajobb på Ica! Det finns inget bättre än att efter en vecka men plugg få sätta sig i kassan o bara prata av sig med trevliga kunder och roliga arbetskamrater. Så missförstå mig inte när jag gör en sån här lista, för efter 4 år på samma affär lär man sig hur kunder fungerar. Tänkte nu ta upp några klassiska exempel som jag tror att ni alla stött på eller kanske rent av själva gör? ;)

 

DU VET ATT DU ÄR ICA-KUND NÄR....

 

.. Du drar Ica-kortet innan kassörskan dragit in någon vara och blir sur för att inte Ica-kortet fungerar.

 

.. Du drar Ica-kortet åt alla möjliga håll o även sätter in den i chipläsaren även om kortet inte har chip utan att förstå att enda anledningen till att kortet inte fungerar är för att kassörskan på den millisekund du hållit på med detta projekt inte har dragit in någon vara eller håller på att slå in en lång streckkod.

 

.. Du ursäktar dig när ditt Ica-kort inte fungerar o försäkrar om att du beställt ett nytt för över en vecka sen men inte fått det.

 

.. Du ställer drickorna upprätt och blir sur om de välter innan de når läsaren.

 

.. Du står o smygläser än tidning utan att köpa den.

 

.. Du ber om ursäkt för att du inte hittar en vara.

 

.. Du efter att ha gått fram till en ensam kassörska utbrister "sitter du här alldeles göralös!?"

 

.. Du blir sur när kunden före dig inte lagt någon pinne efter sina varor.

 

.. Du inte vågar säga något när kassörskan råkat dra med en av dina varor till kunden före dig förrän det är försent och sedan glatt utbrista "du får gärna betala mina varor också"

 

.. Du får panik när ett pris inte ligger inne och drar upp minst fyra olika priser i hopp om att någon av priserna ska stämma.

 

.. Du "glömde påsen"

 

.. Du efter att ha tagit en gratis påse kallar ägaren för butiken för hans tilltalsnamn o får det att låta som att ni är BFF och säger den klassiska frasen "han har nog råd att bjuda mig på den här påsen"

 

.. Du i all hast glömmer visa-kortet i kortläsaren

 

.. Du kommer tillbaka till affären en andra gång o säger till kassörskan "De man inte har i huvudet får man ha i benen"

 

.. Du suckar ljudligt i hopp om att kassörskan ska höra dig när det är lång kö och ringa på en till kassörska.

 

.. Du köper Ettan lös eller Grov portion

 

.. Du om du har med dig ett barn automatiskt kallar kassörskan för tant (även om kassörskan är mellan 18-25 år) i tron att ungen inte förstår om du kallar kassörskan för tjej.

 

.. Du tror att kassörskan sitter och tänker på vad du handlar och ursäktar dig om du handlar något onyttigt.

 

.. Du blir generad om du köper något "pinsamt".

 

.. Du vill sjunka genom jorden om barnet du har med dig frågar vad kondomer är.

 

.. Kallpratar med alla om vädret.

 

.. Du skryter ljudligt för alla i kön om att du varit snus/rökfri så o så länge när kunden före dig köper snus/cigarretter.

 

.. Du tar en genomskinlig fruktpåse istället för en godispåse i hopp om att godiset ska bli billigare om påsen är "lättare"

 

.. Du köper gula Blend eller röda Level o för att festa till det en Lucky Strike Click sådär innan helgen.

 

.. Du läser löpsedlarna både när du går in och när du går ut från affären, detta även om du inte köper tidningen, för att vara säker på att du inte missat något.

... Har jag verkligen haft mysiga dagar med fika, kompisar, blinde dates o utgångar så man ska väl inte klaga egentligen? Det är bara så väldigt segt att jag har två år kvar av min utbildning o känner lite grann att jag inte kommer någon vart. Alla andra blir klar med sina utbildningar nu o jag pendlar fortfarande till Härnösand, läser på inför seminarium, skriver vetenskapliga artiklar, analyserar doktorsavhandlingar o förbereder mig för att skriva en 30 sidor lång uppsats om Raskolnikovs levnadsöde i Brott och Straff. Men det är klart, man måste ju få ha sånna här dagar också, när allt bara känns alldeles för mycket. När jag väl är klar med den här kursen har jag bara tre terminer kvar (vilket låter mindre än ett och ett halvt år iaf) ;P Det känns skönt. Sen är det skönt också med lite avbrott när man får jobba på Ica och med gulliga ungar på Miniorerna. Jag ska inte klaga.

 

Här kommer tre bilder från två riktigt mysiga dagar: